Det är tidig morgon och gatorna i det gamla kvarteret ligger stilla. Endast ljudet av några få bilar och enstaka cyklister bryter tystnaden, kompat bara av ett gäng hantverkare som håller på med relining. För den som promenerar här är det svårt att inte lägga märke till kontrasten mellan livets vardagslunk och de förändringar som sakta tar form. Under de senaste åren har området genomgått en omvandling – inte alltid genom stora byggprojekt, utan snarare genom små, långsamma steg som tillsammans förändrar helhetsintrycket.
Kvarteret, som en gång bestod av nästan enbart hyreslägenheter och småbutiker, har på senare tid fått ett inflöde av nya invånare. Många söker sig hit för det centrala läget och den unika blandningen av gammalt och nytt. De äldre husen, med sina höga tak och tidstypiska detaljer, lockar särskilt dem som uppskattar historisk charm. Men den som flyttar in i ett hus från förra seklet får ofta också möta den mindre glamorösa sidan av boendet: slitna ytskikt, äldre installationer och kök som sett bättre dagar.
När jag talar med boende i området framträder en gemensam bild. Flera berättar om hur de vid inflyttning planerat att vänta med renoveringar som relining Solna, men snart insett att vissa åtgärder inte går att skjuta på. Det kan handla om dragiga fönster, äldre eldragningar eller badrum som inte längre håller tätt. Ingen ser det som ett hinder för att trivas här – tvärtom. Många beskriver arbetet med sina hem som en investering både i komfort och i områdets framtid.
Samtidigt väcker förändringarna blandade känslor. För dem som bott här länge är kvarteret mer än bara bostäder – det är en plats där man känner sina grannar och där traditioner lever kvar. När äldre byggnader rustas upp eller när butiker ersätts av nya verksamheter, kan det skapa en känsla av att något går förlorat. Ändå är det svårt att blunda för att underhåll och förbättringar ofta är nödvändiga. Ett hus som inte vårdas förlorar med tiden både värde och funktion.
Under de senaste månaderna har det varit extra påtagligt. I ett hörn av torget har ett av områdets mest välkända fastigheter varit inhägnad av byggställningar. Fönstren byts ut och fasaden får en varsam uppfräschning. Arbetet har väckt nyfikenhet, men också diskussion om balansen mellan bevarande och modernisering. Några menar att det är viktigt att allt ser nytt och fräscht ut för att locka fler att bosätta sig här, medan andra hellre ser att det gamla får vara kvar så orört som möjligt.
Mitt i dessa samtal är det tydligt att många hushåll också gör förändringar på insidan, som rörspolning Sollentuna. Det syns inte alltid utåt, men frågar man får man höra om köksrenoveringar, golvslipningar och installation av mer energieffektiva system. De som tar sig an större projekt beskriver ofta en blandning av stolthet och utmattning. Processen är tidskrävande, men känslan av att skapa ett hem som fungerar bättre för ens behov gör det värt mödan.
Kvarterets utveckling märks även i de offentliga miljöerna. Lekplatser har fått ny utrustning, belysningen har förbättrats och trottoarer har jämnats ut. För den som bott här länge är det en påminnelse om att förändring inte alltid handlar om att riva och bygga nytt – ibland räcker det med att ta hand om det som redan finns.
När dagen övergår i kväll och ljusen tänds i fönstren, blir det tydligt hur varje bostad bär på sin egen historia. Vissa visar upp nyligen målade väggar och nya möbler, andra har kvar originaldetaljer som vittnar om årtionden av liv. Tillsammans skapar de en mosaik av dåtid och nutid, där varje hushåll på sitt sätt bidrar till kvarterets identitet.
Att leva här är att leva i en ständig dialog mellan det som varit och det som är på väg att bli. För vissa innebär det att ta sig an ett större renoveringsprojekt, för andra räcker det med små förbättringar. Men oavsett omfattning är det tydligt att vården av hemmen är en viktig del av områdets framtid.
När jag lämnar kvarteret för dagen slår det mig att förändring sällan är dramatisk. Ofta sker den så långsamt att man inte märker den förrän man plötsligt ser tillbaka och inser hur mycket som faktiskt har hänt. Här är det just dessa små steg – ett nytt fönster, en uppfräschad fasad, en moderniserad lägenhet – som formar den nya vardagen i det gamla kvarteret.